Bättre dobbel Att ninjacasi besitta oss professionell
Kolla här då.
Whoa, va?
Ja, plötsligt begår bloggen, helt oannonserat, sin ur-debut i Little Caesars Arena – den nya, omsusade monsterarenan mitt i downtown Detroit som från och med nu är Red Wings hemmahall.
Jag är egentligen här i lite andra, hemliga ärenden men passar förstås på att se pre season-fajten mellan Red Wings och Maples Leafs.
Första intrycket:
Ojvoj.
Med reservation för att jag inte sett det nya underverket i Edmonton bestämmer jag härmed att LCA omedelbart är Nordamerikas coolaste inomhusarena.
Ja, Bell Centre finns ju också, och den har delvis stått som förebild för arkitekterna i Motown – men allt är nyare och fräschar och ännu lite mäktigare här.
Fem rungande plus.
• • •
Den alldeles för långa försäsongen går mot sitt slut och de slutgiltiga NHL-trupperna är i praktiken spikade.
Det betyder att vi borde få se någotsånär anständig hockey ikväll.
Men var förvarnad:
Resultatet saknar fortfarande betydelse och därmed kommer den verkliga nerven att saknas.
Hos herr bloggaren också…
• • •
Det allra första som slår en när man kliver i denna nya hockeykatedral – förutom att allt är VÄLDIGT rött; ja, rödare än Lars Ohlys hjärta! – är jumbotronen.
Den får den omtalade bjässen i Tampa att framstå som en telefon-display – och har skärmar även på insidan, så att åskådarna längst ner kan se.
Jag känner många i New York som, på fullt allvar, bor i lägenheter som är mindre
Herregud.
• • •
Men spänning eller inte – bloggens jungfrubesök i den nya drömarenan förgylls i alla fall med mycket blågult på isen.
Zäta begår sin säsongsdebut och har sällskap av både Hästpolo-Gustav Nyquist och Big E Ericsson (Kronwall spelade igår och vilar därför idag) i hemmalagets uppställning – och Babcock luftar såväl William Nylander som backduon Calle Rosén och Andreas Borgman.
Att de två sistnämnda fortfarande är med och fäktas om platser i Leafs-truppen är verkligen skoj.
• • •
Att säga att Red Wings bytt upp sig sedan de flyttade från Joe Louis Arena är som att säga att den som ersätter en rostig Ford Taunus från 1972 med en fabriksny Lamborghini uppgraderat en smula.
Det går verkligen inte att jämföra.
De hade den äldsta, sunkigaste, mest slitna och illaluktande hallen i hela NHL.
Nu har de den nyaste, fräschaste, mest luxuösa och spektakulära.
• • •
Nähä, vi får inte se Lias Andersson i NHL redan den här säsongen.
Rangers tog till sist beslutet att låna ut honom till Frölunda för mer ”seasoning” i SHL.
Ett klokt beslut, antagligen.
Men jag längtar redan efter dagen när den unge mannen får ett eget bås i det spatiösa omklädningsrumnmet på Garden. Han har varit exceptionellt kul att ha att göra med; glad, positiv och pratsam.
• • •
De lokala hockeymurvlarna går omkring med leenden breda som Eight Mile Road.
Och no wonder.
Var det något som verkligen sög i The Joe var pressläktaren, så omöjligt trång att man tvingades bända loss knäna med domkraft när man skulle hem efter matcherna.
Här får de jobba i en Bell Centre-inspirerad ”gondola” som i praktiken hänger ovanför isen – blickfånget, baby! – och har så mycket space så de skulle kunna arrangera travlopp parketten i periodpauserna.
Fantastiskt.
• • •
Fyn fan så synd om Robby Fabbri. Han gör alltså comeback efter nio månaders skadefrånvaro, sliter omedelbart sönder knäet han operarde i vintras – och missar hela den här säsongen.
Men vad väntar Blues GM, Armstrong, på?
Det är ju bara att ringa Jaromir Jagr – den självklare ersättaren i det här besvärliga läget.
• • •
Fast samtidigt kan jag inte låta bli att ömma lite för The Joe
Den ligger där borta på Civic Center Drive, nedsläckt och övergiven och negligerad – medan alla som under 38 år brukade fylla dess luggslitna läktare istället sitter här och är storögda och förtjusta.
Det är nåt vemodigt över tanken…
• • •
Här får ni ytterligare några bilder från rödvingarna nya mirakel till hem — sen åker vi.
Det drar ihop sig.
Ikväll – nu – spelar Rangers försäsongens sista hemmamatch på Garden, mot Flyers.
Sen – om en dryg vecka:
Opening night säsongen 2017-2018!
Åh mama, jag blir så till mig att jag går upp i falsett.
Men först ska vi alltså klippa den här pre season-epilogen på Broadway.
Jag är på plats och tänkte blogga – kanske rentav lite mer ambitiöst än de närmast föregående gångerna.
Det är ju sista chansen att komma in i riktigt live-tempo innan röda lampan tänds för skarpt läge.
Så please, häng på och hjälp bloggen att genomföra ett värdigt genrep.
• • •
Det har varit några minst sagt intressanta dygn i den amerikanska sportvärlden.
Rena rama kriget utbröt ju när president Trump först drog in NBA-mästarna Golden State Warriors inbjudan till Vita huset för att superstjärnan Stephen Curry uttryckt tvekan om han verkligen vill träffa Obamas efterträdare – och sedan gick till rasande angrepp mot de NFL- och MLB-spelare som protesterar mot polisbrutalitet och rasism genom att inte stå upp under nationalsången innan matcherna.
Hustlern från femte avenyn fick verkligen alla mot sig på ett ögonblick.
Utom Pittsburgh Penguins…
Att dom, i egenskap av Stanley Cup-mästare, tackar ja till inbjudan och vad det lider dyker upp på 1600 Pennsylvania Avenue – igen – har jag egentligen inget att säga om.
Alla har rätt att göra som de vill, det är en av poängerna med att det finns ett USA.
Däremot kändes det mycket märkligt att Pens just igår, i det extremt infekterade klimat som rådde, helt opåkallat gick ut och meddelade att de minsann inte tänkte stanna hemma.
Nog hade det var klokare att ducka och säga ingenting, åtminstone tills någon ställt frågan, och sedan bara åkt dit.
Det är mina fem cent i den frågan.
• • •
Jodå, Lias Andersson spelar ikväll också – och tillika i returen i Philly imorrn, Rangers allra sista match innan the bright lights tänds.
Det betyder att han verkligen står på tröskeln till den slutgiltiga truppen och nog kommer att spela åtminstone de tillåtna nio matcherna innan han skickas tillbaka till Sverige för mer ”seasoning”.
Hoppas!
• • •
Ingen annan i NHL kommer att utföra några protestaktioner heller, det törs jag garantera.
Hockeykulturen är för välkammad och artig för det – och proffsligan med minst andelar på den amerikanska marknaden för rädd att för att stöta sig med någon, på endera sidan, i någon enda debatt.
Det finns förstås också de som fnyser om att hockey är en sport nästan uteslutande utövad av priviligierade white boys – de allra flesta dessutom från Kanada och Europa – som i direkt mening inte har något att protestera mot.
Vem kan invända?
• • •
Jag hade hoppats få se Oskar Lindblom i Flyers ikväll också, men tyvärr – han spelar bara matchen i Wells Fargo imorrn.
Däremot lirar Robert Hägg.
Extra ögon på honom, då
• • •
Rena rama högsommaren har utbrutit i New York så här i slutet av september.
Vi hade 35 friska plusgrader igår – varmed jag tog mig friheten att skippa ältandet med stora blogg-tipset och och istället åkte upp till Central Park och la mig på en gräsplätt och bara trivdes ett tag – och det är inte mycket svalare idag.
Fint på sitt sätt – även om jag blev onödigt svettig på väg mellan min barberare i East Village och Garden i eftermiddags – men inte riktigt kompatibelt med hockeyfeber.
Lite höst, kan vi få det?
• • •
Trots att han inte spelar just den här matchen har Brynäs-Lindblom enligt vanligtvis välunderrättade karaktärer ändå en god chans att nypa en tröja – och det finns det av allt att döma gott om blågula rookies som har.
Den stora överraskningen är Jesper Bratt, hyllad som en av de allra bästa – överhuvudtaget – under Devils camp, men även San Jose-duon Tim Heed och Filip Sandberg, Toronto-diton Calle Rosén och Andreas Borgman, Emil Pettersson (Nashville) och Axel Holmström (Detroit) har gjort intryck på sina chefer.
De har alla bloggens oreserverade support, för ju fler svenskar som stångar sig in i NHL, desto roligare tycker jag att livet blir.
• • •
Det här är Henrik Lundqvists stora genrep.
Han står, för första gången i höst, hela matchen – och sen blir det inget mer innan de släpper pucken i premiären mot Colorado nästa torsdag.
• • •
Nu kör vi.
Enjoy.
De pengar han i form av
mindre tobaksförbrukning sparar in på
längre sikt, om behandlingen lyckas,
är självfallet något som han sedan kan
glädja sig åt.Att den medicinska sakkunskapen inte
betraktar tobaksmissbruk som sjukdom
är bekant, men lika uppenbart är att
samma sakkunskap också konstaterat att
missbruket kan leda till svåra sjukdomar.
Under alla förhållanden omvittnas
av läkare att återhållsamhet är att
rekommendera i syfte att förebygga
uppkomsten av sjukdom.
Lotterier och spel : huvudbetänkande
DETROIT – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Dra mig i dubbelhakan asså.
Det är verkligen en förbluffande upplevelse att se hockey på det här viset – ur rena rama fågelperspektivet.
Så häftigt.
Tyvärr kommer det förmodligen kännas lite andefattigt att sitta på andra pressläktare efter Detroit-resorna…
• • •
Zäta, man!
Han fyller 37 om en dryg vecka och har inte spelat en hockeymatch sen dom stängde The Joe i början av april.
Men han går ut med samma gamla vanliga pondus och dirigerar förstakedjans anfall som Sixten Ehrling en gång i tiden dirigerade den berömda symfoniorkestern här i stan.
Mackan han breder åt kompisen Hästpolo vid kvitteringen är grannlåt monumentale.
• • •
Exteriören – hajpad den också – har jag inte hunnit skaffa mig så mycket intryck av ännu.
Som den nervous Nellie jag råkar vara fokuserar jag så intensivt att på att hitta pressparkeringen, och därefter media-entrén, att jag knappt tar notis om den.
Men jag kan i alla fall meddela att det inte är något rymdskepp som landat mitt i stan.
De har grävt ner själva arenan och sedan sett till att höljet ovan jord smälter in i stadsmiljön i Motowns revitaliserade centrum.
Fint är det – i synnerhet i skenet av hur det såg ut i de här kvarteren så sent som för ett decennium sedan.
• • •
Andersen ser väldigt robust och säker ut.
Inte minst när Martin Frk matar slagskott på honom i hemmalagets hittills edna powerplay.
Han har funnit sig tillrätta i Toronto nu, dansken.
• • •
Mathias, huruvida de bjuder på pizza vet jag inte, men de serverar talrika varianter i pressloungen – en imponerande inrättning det också.
Den med skinka och ananas verkade fin.
• • •
Det tar trekvart att flyga från Big Smoke till Motown, om ens det, så i vanlig ordning är det gott om Leafs-fans på plats.
De verkar betagna, de också.
Såklart.
Air Canada är en fin arena det också, men i jämförelse med detta – gamla Rosenlundshallen i Jönköping.
• • •
Jodå, både Rosén och Borgman är kvar i truppen så här nära slut-cutten av en anledning, det ser man.
• • •
Nu ska jag gå och slå en sjua.
Det var också ett stökigt äventyr i The Joe. De hade en enda toalett och för att överhuvudtaget ta sig fram till kön till den fick man uppföra sig ungefär som Tomas Holmström framför bortakassen nere på isen.
Nu promenerar man nerför en bred ramp och kommer till ett badrum värdigt ett kasino i Vegas.
Hurra!
Men ändå har det
fått sådan klang, inte minst i pressen.Utskottet har under årens lopp försökt
att finna formuleringar för sina
uttalanden utan åberopande av § 107
regeringsformen, men vi kan nog konstatera
att utskottet hittills har misslyckats.
Detta är anledningen till att
det varit så svårt för utskottets borgerliga
hälft och socialdemokraterna
att skriva ihop sig — som man säger
— även i frågor där det skulle kunna
tänkas att möjligheter förelegat för ett
enigt utskottsutlåtande.
Jag tror det knappast;
alla kände sig förmodligen mer eller
mindre illa berörda.Först och främst tvingas man att rent
allmänt reflektera över de faktorer —
psykologiska eller andra — som kan
driva en människa dithän, att alla hämningar,
alla normala hänsyn och alla i
ett kultursamhälle — som man inbillade
sig — självklara och allmänt accepterade
anständighetsbegrepp kastas
över bord.
1 §.Jag är också fullt medveten om att
den som är ålagd att döma över missbruk
eller eljest att vaka över lagbudens
efterlevnad, har skyldighet att göra
detta under — som bestämmelserna säger
— aktgivande på att tryckfriheten
utgör grundvalen för ett fritt samhällsskick,
att det gäller att mera se till syftet
än till framställningssättet samt att
i tveksamma fall hellre fria än fälla.Allt detta har vi som inte kunnat undgå
att ställa justitieministern till ansvar,
oss väl bekant.
Man seglade, spelade lawn-tennis och dansade ..
Jag tror att boken fallit mer i
glömska, om vi låtit frågan bero med
det beslut som justitieministern fann
vara det rätta.Jag respekterar mycket herr Fridolfssons
i Stockholm åsikt, men det är just
för att jag anser att vi inte bör dra ned
dessa värden i smutsen som jag beklagar
att vi genom att ta upp denna debatt
här i riksdagen får boken att väcka
större uppseende än den eljest skulle
ha gjort.Herr WERNER (h):Herr talman!
[PDF] Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet
Ta vilket ämne ni vill – försvaret, feminism, polisens metoder, Malmö, invandring – Göran Greider har alltid de chickaste PK-åsikterna. Beträffande sistnämnda ämne har Greider citerats: ”Denna världsdel skulle kunna ta emot miljoner flyktingar årligen och det vore också bra för demografin.” I rest my case.
mindre insatser och vinster, s.k
Härigenom söker utrikesförvaltningen
att i första hand lösa
den uppkomna hjälpfrågan genom att
förmedla en penningförsändelse eller att
åtminstone erhålla godtagbar säkerhet
för biståndet, ehuruväl åtgärden att lämna
biståndet självfallet icke kan göras
beroende av att försöken att från annat
håll få medel eller garanti lyckas.»Mina damer och herrar!
Var snäll och ring på till stationen ..
Kanske
skulle jag vilja tillägga något som för
mig tett sig rätt betydelsefullt, nämligen
att vi inte skulle företaga oss
någonting som utomlands kunde tolkas
som en desavuering av statsministern
och som där nere i Marocko kanske 96 Nr 23 Onsdagen den 12 maj 1965 fm. Beredningen av ärende om gåva till Marocko t.
De blir fell nån råd, sad gumma när o ..
Lika väl som de kvinnor, Onsdagen den 12 maj 1965 em. Nr 23 109 vilka hade underkastat sig illegal abort
inom landet, praktiskt taget aldrig blir
föremål för påföljder, lika väl ansåg vi
att det inte fanns någon anledning till
att de som gjort detta utanför landet
skulle utsattas för legala repressalier.För att ytterligare gå in på kvinnornas
situation kan man väl tillägga att
det, när riksåklagaren vid ett visst datum
hade förklarat att det förelåg en
så kallad rättsvillfarelse och att han för
sin del tillstyrkte abolition, hade varit
naturligt om justitieministern ägnat
denna fråga ett något längre och noggrannare
övervägande än han i själva
verket gjorde.Det finge väl betraktas såsom uteslutet
att de lokala åklagarna skulle fortsätta
med aktioner mot kvinnorna.
Det afgörande i en mindre handling eller handling af mindre värde
Ja, ikväll sjunger vi med i gamla klassiska The Hockey Song, för prisa Gud – det är ju Opening Night NHL-säsongen 2017-2018.
Som vi längtat! Mer än vanligt, skulle jag vilja påstå.
Man kanske blev lurad, och bortskämd, förra hösten när World Cup kapade det meningslösa uppehållet (för eller hur, tidsrymden som sträcker mellan sista Stanley Cup-finalen och nu, den saknar ju egentligen mening!) med en dryg månad – eller så är det bara för att det var så vissen och kall sommar just i år.
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag hungrat och törstat och febrat enormt efter att få uppleva NHL-hockey igen, se den nya tidens unga artister utföra sina mirakulösa konster, känna spänningen och nerven när stora showdowns närmar sig sina avgörande, höra ljudet när de tuffaste idrottsmännen i världen knockar varann med monstruösa proppar, förnimma dofterna av adrenalin och suspensoarsvett och korv med bröd och zamboni-bränsle och inte minst – att få sitta och knattra på riktigt i den här bloggen, medan ni, mina dyra vänner, sufflerar i kommentatorsspåret.
Nu behöver vi inte vänta mer.
Hockey – the best game you can name – är här igen.
Ojvoj så underbart.
• • •
Vi börjar, som så ofta, med ett fyrtal i fina dueller.
Först ut är Jets och Maple Leafs – inkluderande matchen-i-matchen mellan fjolårets draftkungar Patrik Laine och Auston Matthews – i Bell MTS Place i Winnipeg, sedan följer Pittsburghs banérhissningsceremoni innan premiären mot St. Louis och så har vi två late night shows:
The Battle of Alberta mellan Oilers och Flames samt en interkonferensbatalj mellan Sharks och Flyers.
Jag sitter nerknölad i korresoffan – med snusdosor, nybryggt kaffe, laptop, pennor och block samt några liter Coke Zero på bordet framför mig – och ni behöver inte fråga, jag kommer ha svetslågan på i bloggen natten lång.
Naturligtvis står urpremiären på Manitoba-prärien i fokus första timmen, men sedan kommer jag nog – lite beroende på vad som händer – rikta blicken mot Pittsburgh och därefter Edmonton.
Slagen om Alberta har alla förutsättningar att bli verkligt episka den här säsongen.
Häng med!
• • •
Tackar ännu en gång för fina synpunkter och kontringar efter Stora Tipset-inlägget..
Många intressanta alternativa tips kom in, inte minst från stammisarna John J:s och Tobias och Taddson.
En liten mini-trend som jag noterat på åtskilliga håll, även utanför vår helgade blogg, är att alltfler tror att New Jersey Devils kommer gå bättre än såna som jag fått för oss.
Well, det vore roligt och välförtjänt – Ray Shero sköter sin rebuild med ovanlig värdighet, tycker jag.
Men det tål att understryka att en lyckad försäsong inte nödvändigtvis leder till en bra grundserie.
Vet ni vilka som toppade pre season-tabellen för ett år sedan?
Avalanche.
• • •
Förra året tippade Ondskan Ekeliw hemma i Stockholm rätt på säsongens förste målskytt.
Han sa Auston Matthew och Auston Matthews och blev det – och sen följde han, galet nog, upp med ytterligare tre baljor i sin NHL-debut.
I år har Saida från Örby ett annat namn åt oss:
Patrik Laine.
Ja, det känns ju inte alldeles otroligt, men jag har en känsla av att även Little Willy Nylander kan blanda sig i den diskussionen – om nu inte någon helt oväntad kommer före.
I så fall heter han…Josh Morrissey.
Jo, där har vi det.
Josh Morrissey spräcker 17-18-nollan.
• • •
Ja, det känns lite trist att vi inte får så Oskar Lindblom och Lias Andersson, men antalet svenska rookies som kliver rakt in i världens bästa liga får betraktas som helt okej .
Vi har den stora sensationen i Jesper Bratt ute i Newark. Ingen hade en tanke på att han skulle nypa en tröja, men han har övertygat enormt under campen och finns på isen när Devils öppnar säsongen i Prudential Center på lördag eftermiddag. Själv finns jag samtidigt på pressläktaren och ser fram emot att få prata med den unge överraskningsmannen efteråt.
Andra som, mycket berömvärt, tvingat sig in i the opning night rosters är Andreas Borgman (Toronto), Oscar Fantenberg (LA Kings), Gabriel Carlsson (Columbus) Robert Hägg (Philadelphia), Tim Heed (San Jose) och Christian Djoos (Washington).
Av dem har Carlsson, Heed och Hägg redan enstaka matcher från fjolårssäsongen på CV:t, men rookies räknas de likafullt som.
Sedan är det ju ingen avancerad gissning att även Calle Rosén (Toronto), nämnde Oskar Lindblom (Philadelphia), Filip Sandberg och Marcus Sörensen (bägge San Jose), Jakob Larsson (Anaheim), Mario Kempe (Arizona) och Jakob Forsbacka-Karlsson (Boston) kommer få sina chanser inom rätt så överskådlig framtid.
• • •
New York Posts rubrik till dagens stora New York Islanders-preview, såklart kraftigt Tavares-centrerad:
Life goes John!
Ouch, den är ju så fyndig att man nästan kunde tro att redigerarvirtuoser som Sportbladet-kungarna Jarkko Päiväniemi, Fredrik Ihse och Kingen Kingfors varit i farten.
• • •
Vi var många som highfajvade den vi stod närmast – vem och var det än var – när nyheten kom att Jaromir Jagr till sist fick ett NHL-kontrakt och kommer spela med Calgary i år.
Så fett – det är liksom inte riktigt på riktigt om inte #68 är med.
Det dröjer dock ett litet tag innan vi får se honom in action, han dök upp i Alberta först igår och nog för att JJ är träningsnarkoman och håller sig i form som ingen annan, men några gränser finns det till och med i hans värld.
• • •
Jag har en ny favoritpenna placerade intill anteckningsblocket här vid min sida.
”Borlänge Orkesterförening”, står det på den.
Jag fick den av mamma – som råkar vara kassör i denna ärevördiga förening – i somras och älskar den intensivt.
Den har exakt rätt sorts tyngd i handen och tryck mot papperet.
Sånt är, precis som president Bartlet brukade påpeka, viktigt!
• • •
Däremot var det ju lite surt för Anton Lindholm som i sista stund skickades ner för att Avalanche plockade Patrick Nemeth på waivers. Desto mer rättvist känns det att Nemeth, som stretat på bra i Texas i många år utan att få en riktig chans ett etablera sig, nu lär spela en del.
• • •
Det enda som är dåligt med den här säsongspremiären är att den inte innebär starten på en stegring mot OS.
Fan, ju närmare vintern vi kommer, desto mer svider insikten att vi faktiskt inte ska till Sydkorea.
Herregud, HUR kan NHL ta så sinnesslöa beslut – mot precis alla andras önskan?
• • •
Just nu, när jag skriver detta, öppnade de dörrarna i MTS Place.
De första åskådarna för säsongen har satt sig tillrätta.
Halleluja.
• • •
Inte för att det big picture-wise väger någonting alls, men det är ändå en tragedi i tragedin att Vegas Golden Knights får hålla sin invigningsceremoni i skuggan av söndagens fruktansvärda massmord.
Hela stan är ju försatt i chock och sorg och det som skulle vara en glädjesprudlande galakväll nästa vecka blir något helt annat.
Jag har själv svårt att skaka av mig olusten, jag har bott på Mandalay Bay många, många gånger och kan fan inte begripa att den där fasansfulla attacken ägde rum just där, på det sättet. Ljudet när den satens jävla psykopaten börjar skjuta, det har redan letat sig in i mina mardrömmar
Then again, det känns som det överhuvudtaget är mörkt i världen just nu. Brutala orkaner skövlar hela öriken och landsändor, nazister marscherar i både Sverige och USA, hjältar går bort, Trump bor i Vita huset och galningar slaktar värnlösa, fredliga medmänniskor var och varannan vecka.
Kanske är det just därför sånt som hockey och NHL behövs.
Som tröst, som nödvändig verklighetsflykt, som insikt om att det också finns gott i världen – och som inger i luften åt ondskan och vansinnet.
Jag försöker se det så.
• • •
Som kontrast till det allvaret ber jag att få skrika, för full hals:
– Öh, Sunken!
Lönta Lindquist påminner på Twitter om att det var det just så Niklas Holmgren reagerade när Oskar Sundqvist dök upp på isen i Bridgestone Arena med Pittsburghs taxi-squad under finalen i juni.
Det var väldigt festligt.
Nu gör han – Sunken, inte skränfocken från Järfälla – debut med Blues, mot gamla kompisarna från Pennsylvania.
Blir kul att se och, ja varje gång han gång han gör något bra kommer stridsropet att eka:
– Öh, Sunken!
• • •
Ladies and gentlemen, dags att gå ombord och ta plats.
Nu börjar resan som kommer pågå i nio månader och vara över först när en av de 31 kaptenerna lyfter bucklan över huvudet i någon av de mäktiga ishallarna där ute.
Enjoy the trip!